Vad skulle du avstå från för något bättre?

”Personal brainer” (personlig hjärntränare) Reidar Wasenius upplyste förra veckan i tv-programmet Min Morgon folket om ett intressant och omfattande forskningsresultat. Förmågan hos västvärldens människor att avstå från en omedelbar njutning för att i framtiden uppnå någonting bättre har klart försvagats. Det här beror långt på den västerländska livsstilen och gäller speciellt den yngre generationen, men i ökande grad också äldre människor.

Vi blir alltså allt mera hedonistiska: själviska och njutningscentrerade. Krasst uttryckt: vår etik, vår värdegrund och vår livsstil blir allt mera fördärvade. För en människa som har denna inriktning på livet är det onödigt att försöka bevisa att en viss livsstil på lång sikt är förödande respektive belönande. Som det sägs i sången, vill hon ha allt och det genast.

Bibeln känner igen denna hedonistiska livsfilosofi som drabbar varje människa och som ställer den omedelbara njutningen och välbehaget i livet i en central roll. På sitt typiska sätt talar aposteln Paulus mycket rakt på sak när han skriver hur människorna i de sista tiderna ”ska älska njutning i stället för Gud”.

Hör vi i vår egen hemtama finländska lutherdom längre vår Herres Jesu tal om att förneka sig själv och bära sitt kors? Dylik undervisning rimmar illa med människornas attityder. Men vi behöver också sådan undervisning. I annat fall blir vi utan mycket av det ”större goda” både i detta livet och i det kommande. Det är endast en djupare förståelse för evangeliet som kan återskapa den rätta attityden i oss. I Hebreerbrevet sägs det om Mose att ”han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning. Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen.”

Avstående, uppoffring, väntan och möda, här och nu, för något framtida gott, passar in på många livsområden. Det kan vara något rent andligt. Det kan vara nödvändigt för människans hälsa. Det kan också bygga upp människorelationer.

Forskningsresultat och statistik talar om hur mycket friskare, mera välmående, framgångsrika och långlivade både de som lever i ett varaktigt parförhållande bestående av makar av olika kön är liksom också deras barn. Det här uppmuntrar oss att förbinda oss. Ett lyckat varaktigt parförhållande kräver arbete, självförnekelse samt att makens och barnens behov ställs framom de egna. Med ett ord sagt krävs det självförnekelse. Att öva på det här kan man börja med redan som ung. De kristna har ända från Josef och Marias tid vetat att fastän många föraktar principen ”sann kärlek väntar”, är det slutligen mycket belönande. För deras del mera belönande än någon kunde ha anat.