Vad kan tända den kristnes slocknade kärlek?

Överraskande många aktiva kristna upplever ensamhet och modfälldhet, och har till och med tänkt på att ge upp. Det här visas också i en nyligen gjord enkät, som publicerades i de nordiska väckelsekristna rörelsernas lägesrapport i slutet av fjolåret. Nu står vi inför det nya året 2014 med nya utmaningar, vars exakta innehåll endast Gud…

Överraskande många aktiva kristna upplever ensamhet och modfälldhet, och har till och med tänkt på att ge upp. Det här visas också i en nyligen gjord enkät, som publicerades i de nordiska väckelsekristna rörelsernas lägesrapport i slutet av fjolåret. Nu står vi inför det nya året 2014 med nya utmaningar, vars exakta innehåll endast Gud känner till. Det är klart att det inte heller under det kommande året kommer att vara lätt att följa Kristus och hålla sig till Bibelns värdegrund, eftersom kulturen i de nordiska länderna ställvis klart går i en riktning som är främmande för kristendomen. Samtidigt finns det fortfarande många öppna dörrar för kristen verksamhet och det kristna vittnesbördet. Med aposteln Paulus ord ska vi ”inte tröttna på att göra det som är gott”

Men, var finns hjälp om vägen känns tung och utmaningarna tröttar ut oss? Jag minns väl det råd som församlingens herde, en äldre kristen, gav för många år sedan, när jag i ungdomlig iver frågade hur man kunde få gudsfolkets slocknande glöd att flamma upp på nytt. ”Det kan egentligen ingen annan än Kristus själv. Men om vi skulle kunna berätta för människorna hur mycket Kristus älskar dem, då skulle saker börja hända.” Svaret pekar i samma riktning som aposteln Johannes livsvisdom i Bibeln: ”Vi älskar, därför att han (Kristus) först har älskat oss.”

Den kristne behöver inte arbeta och bära sitt ansvar för att genom det uppnå Guds godkännande och kärlek. Alla våra goda gärningar är bara ett gensvar på Guds kärlek. Problemet ligger inte i första hand i att vi inte är tillräckligt aktiva, utan i att vi inte har hört om Gud kärlek och upplevt det tillräckligt djupt.

Guds kärlek är en märklig kraft. Den förmår det som det strängaste kravet, utpressning eller hot inte förmår. Den får till stånd frivillig genkärlek. Det här kan inte lagen göra. Fastän lagen är nödvändig, ger den ingen som helst kraft att älska eller stå emot synd. Lagen berättar bara vad som är rätt och var vi har avvikit från det som är gott. Evangelium är den enda kraften i världsalltet som föder äkta kärlek och lydnad mot Gud. Att berätta om detta är vi ändå lika dåliga på som på att lyda lagen. Saken uttrycks bra i C. F. W. Walthers gamla klassiker om lag och evangelium, ”Guds ja och Guds nej”*. Enligt författaren ska ordets förkunnare inte ”uppträda som poliser i församlingarna”, utan predika evangelium för ”även den mest fördärvade församlingen kan bli bättre, men bara genom att evangelium predikas i sin fulla ljuvlighet. Orsaken till församlingarnas förfall är utan undantag det att dess predikanter inte tillräckligt har predikat evangelium.”

*Egen översättning av citaten