Utvecklingsbiståndspengar bortkastade?

Tidvis lyfts utvecklingsbiståndet och dess effekt upp i diskussionerna. I början av hösten publicerade Samlingspartiets unga sitt målprogram där de ville att man helt skulle slopa utvecklingsbiståndet i sin nuvarande form. Utvecklingsbiståndets andel av Finlands bruttonationalinkomst är i detta nu 0,55 procent.

Ett avskaffande av utvecklingsbiståndet motiveras dels med den svåra ekonomiska situationen i Finland, dels med utvecklingsbiståndets ineffektivitet. Visst har det gjorts många fel inom utvecklingsbiståndet. Ofta har biståndet utgått mer från bidragsgivarens behov än från de lokala mottagarnas. Ifall inte bidragsgivarnas och -mottagarnas intressen möts, finns det risk för att hjälpen rinner ut i sanden.

I oktober fick jag bekanta mig med utvecklingssamarbetsprojekt i Etiopien. I provinsen Darimu pågår ett utvecklingsprojekt för landsbygdens levnadsförhållanden och i Jimma ett hiv/aids-projekt. Av finansieringen till dessa kommer 85 procent från Finlands Utrikesministeriums utvecklingssamarbetsmedel och 15 procent från Finlands evangelisk-lutherska folkmission.

Åtminstone de här projekten har vuxit fram ur de lokala biståndsmottagarnas behov. Till hiv/aids-projektet har man valt hiv-positiva och sådana som hör till riskgruppen, exempelvis prostituerade. De har fått hjälp att starta företagsverksamhet i liten skala, till exempel en snickeriverkstad, en butik eller en matservering vid någon arbetsplats. Den lokala kyrkosynodens projektteam besöker tillsammans med finländska sakkunniga dem som få stöd så att de känner dem och risken för missbruk minskar.

Darimu är ett gott exempel på att det handlar om samarbete, inte enbart bistånd. I utvecklingsprojektet bygger man bland annat brunnar, nya skolbyggnader och en ny väg. Projektteamet leder och övervakar arbetet, men de lokala byarna deltar i arbetet genom att röja undan buskar för skolgrunden och vägbygget. Efter att brunnen blivit klar lär man byborna hur de själva kan utföra nödvändiga serviceåtgärder. Nyckeln är att de lokala människorna får uppleva att de har makt över sin egen situation. Den lokala befolkningen får ett startkapital och utbildning så att de själva kan förbättra sina egna livsvillkor.

Inte går allt perfekt i dessa projekt heller. Tidtabellerna kan fördröjas, byggaren kan ha varit slarvig när han byggde taket och någon som egentligen inte hör till gruppen kan få hiv-bistånd. En finländsk sakkunnig klagade på etiopiernas arbetsmoral. Möten och kaffepauser tar lång tid, när man i stället borde arbeta.

Ändå hjälper utvecklingssamarbetet helt konkret. Fastän man inte kan förvandla precis varje euro till hjälp, är det oändligt värdefullt om redan en människas liv förändras. Ett effektivt utvecklingssamarbete är resultatet av hårt arbete, men att pengarna skulle vara bortkastade, det såg jag inte på min Etiopienresa.