Upprop för offren för människohandel  

Ibland när man tittar på en dokumentär eller film om Nazityskland eller Amerikas slavar frågar man sig själv: varför gjorde inte vanliga människor motstånd? Varför lät man den massiva oförrätten ske och fortgå?

Pia Rendic väcker i sin nyutkomna chockerande bok ”Ihmiskaupan kasvot” (ung. Människohandelns ansikte) människor att märka att också i vår tid existerar det slaveri, nämligen människohandel. Hon svarar på frågorna ovan med ord av Gary Haugen som engagerat sig i kampen mot människohandel: ”I historiens alla stora skamliga skeenden finns det i bakgrunden en sanning som inte berättats och ett ont som inte nämnts. Den största fienden i vår kamp för att få slut på förtryck och orättvisa är – – tystnaden.”

Pia Rendic, som med sin man Rene bor på Cypern och via Folkmissionen satsar på att motarbeta människohandel, vill bryta den felaktiga tystnaden. Hon vill nämna det onda och berätta sanningen om människohandel. Rendics bok skakar om läsaren ordentligt. Hon behandlar prostitution, koppleri, pornografi och mycket annat som är kopplat till människohandel. Hon funderar på vilken bakgrund de har som blir offer för människohandel och vilka motiv de som sysslar med människohandel har.

När hon talar om människohandel och pornografi utelämnar hon inte heller de kristna. I ett kapitel diskuterar hon varför kristna tittar på pornografi och köper sex, och öser på med sorgliga forskningsresultat. Enligt en undersökning 2002 av den amerikanska tidskriften Christianity Today hade 30 % av pastorerna besökt porrsidor på internet under den senaste månaden. År 2010 visade samma tidnings undersökning att 34 % av kristna kvinnor avsiktligt tittade på pornografi. Enligt en forskningsrapport från 2014 av den amerikanska organisationen Covenant Eyes uppgav 50 % av de kristna männen och 20 % av de kristna kvinnorna att de satt fast i porr. Enligt färska undersökningar från Tyskland ser 90 % av alla män och 70 % av alla kvinnor regelbundet på internetporr. Rendic konstaterar att porrindustrin är en del av människohandeln. Det är en business där man säljer människor och den inbringar årligen 100 miljarder dollar. Många kvinnor som är med i den är tvingade till det genom våld, bedrägeri eller utpressning.

Vilka realistiska möjligheter finns det att någonsin få ett slut på denna världsvida miljardbusiness som människohandeln är? I slutet av sin bok berättar Rendic om sin egen erfarenhet i arbetet mot människohandel. Hon anser att det är viktigt att vi inte undervärdera det som var och en kan göra i kampen mot människohandel.

”Någons uppgift är att be för offren och för de människor som hjälper dem, en annans uppgift är att samla in medel för arbetet och en tredje satsar på arbetet på gräsrotsnivå, medan en fjärde arbetar på ministerienivå för att förhindra människohandel. Alla uppgifter är lika värdefulla och de behövs alla”, skriver Rendic.

Webbsidan Seurakuntalainen.fi hade för någon månad sedan en nyhet om att en kristen rörelse mot människohandel sprider sig i Finland. Samtidigt berättade man om organisationen V.A.L.O. som arbetar för människohandelns offer här i landet. När det gällde att få ett slut på den amerikanska slavhandeln spelades en avgörande roll av en kristen man vid namn William Wilberforce som större delen av sitt liv arbetade för att avskaffa slavhandeln. Kanske får vi kristna av Guds nåd vara med och någon gång i framtiden spela en avgörande roll också i avskaffandet av människohandeln – den nutida slavhandeln.