Tron på Bibeln lever och mår väl

Jag deltog i november i en konferens i USA ordnad av de evangelikala teologernas och filosofernas föreningar, Evangelical Theological Society (ETS) och Evangelical Philosophical Society (EPS). Föreningarna består sammanlagt av tusentals yrkesteologer och -filosofer

Den akademiska nivån på mötena lämnade i allmänhet inget övrigt att önska. De teologer som medverkade var till exempel Ben Witherington, Don Carson, Kevin Vanhoozer, Craig Keener och Michael Bird, och filosofer som William Lane Craig, Richard Swinburne, Paul Moser, Paul Helm och J. P. Moreland – alla internationellt erkända forskare.

Den evangelikala rörelsen har helt tydligt intagit sin plats i den akademiska världen. Samtidigt har den bevarat sin namnenliga särprägel och fokuserar på evangeliet och det andliga livet. Att öppet och offentligt bekänna sig till Kristus och Bibelns auktoritet och budskap är en naturlig del av dessa forskares liv. Inte heller är de främmande för att öppet ifrågasätta de politiskt korrekta synsätt som just nu är inne i den akademiska världen. En djup andlighet och hög akademisk nivå står inte på något sätt i konflikt med varandra, snarare tvärtom.

En annan anmärkningsvärd sak är att det i den teologiska världen just nu råder en kraftig boom att göra Kristuscentrerad, så kallad biblisk teologi (Biblical theology). Det handlar inte enbar om att syssla med biblisk teologi i sig. All teologi borde naturligtvis vara biblisk. Det handlar om att öppna teologiska betoningar och teman som förekommer genom Gamla och Nya testamentet. Under de senaste åren har det gjorts en rekordmängd dylik forskning, som andligt sett är mycket uppbygglig. Den är även en naturlig och nödvändig följd av att bekänna sig till Bibelns fulla auktoritet. Det är uttryckligen Bibelns tillförlitlighet och auktoritet som det år 1949 grundade ETS har lyft fram under hela sin existens.

ETS har anammat Chicago-manifestet om Bibelns ofelbarhet. Det kan man på finska bekanta sig med bland annat i boken Jumalan sana – inspiroitu ja erehtymätön (red. Pasi Turunen och Petri Mäkilä, Kuva ja Sana 2010) [ung. Guds ord – inspirerat och ofelbart].

Att offentligt förbinda sig vid Bibelns fulla auktoritet garanterar ändå inte automatiskt enhetlighet i Bibeltolkningen. Det här visar även för sin del den världsvida evangelikala rörelsens kraftiga delning. Det behövs fortsättningsvis att man återgår till och bekänner sig till det som Bibeln själv har i centrum, evangeliet om Kristus som korsfäst och uppstånden Herre och Frälsare. Han är huvudet för sin världsvida församling och leder det genom sitt ord.