Terrorismen måste bekämpas från rötterna

Paris ohyggliga terrordåd har fått till stånd en aldrig tidigare skådad diskussion och våg av demonstrationer i Frankrike och runt om i Europa. Dessa omfattande reaktioner kunde ha kommit tidigare. Terroriströrelser som den islamiska Isis har ju redan länge gått fram och mördat, förstört och förklarat krig mot de muslimer man anser irrläriga och mot hela den icke-muslimska världen.

Problemet är chockerande stort. Olika instanser som ansvarar för säkerhet i Europa berättar nu om många attacker som man förhindrat och varnar samtidigt för nya. I princip är ingen helt utom räckhåll för terrordåd, inte heller i Finland. Enligt tidningen Helsingin Sanomat var attacken i Paris den tolfte attacken eller attackförsöket som muslimska terrorister utfört i Europa under de senaste tio åren.

Attackerna har i världen mötts med exceptionellt omfattande fördömanden. Vikten av yttrandefrihet har helt riktigt betonats. Samtidigt har man diskuterat yttrandefrihetens sanna väsen. Utrikesminister Erkki Tuomioja sade i Yles morgon-tv att ”yttrandefriheten inte ska användas till att svartmåla, håna eller förlöjliga”.

Framtidsforskare Anita Rubin påminde om att bilder eller texter, som förlöjligar en annan människas eller folkgrupps religiösa eller politiska övertygelse, kanske försvaras med att det handlar om satir och att censur skulle innebära att yttrandefriheten begränsas. Rubin skriver: ”Satiren, den är verkligen helig, nästan lika helig och något att böja sig för på samma sätt som den orubbade självkänslan och rätten att använda yttrandefriheten som så många självutnämnda sanningsförespråkande journalister använder genom att säga ’allmänheten har rätt att veta’ och liknande som dimridå för sina egna (och massans allmänt accepterade) fördomar.”

Någonstans går det en gräns mellan godtagbar och till och med nödvändig satir och rent gement hån och förlöjligande. Men också när den har överskridits är det helt förkastligt att ta till våld.

Europaparlamentariker Eija-Riitta Korhola påminde i sin blogg i tidningen Uusi Suomi om olika förhållningssätt till hån: ”Vi vet alla att för kristna har det inte funnits några gränser när heliga symboler har skymfats. Den kristna inställningen till hån och smädelse har alltid skilt sig från islams. Man kan förlöjliga människors religiösa stelbenthet och tvångsmässiga världsåskådningsrörelser – det skapar en lagom skillnad mellan tron och dess objekt. Dessutom kulminerade huvudpersonens personhistoria i ett massivt förlöjligande som han inte försvarade sig emot”, skriver Korhola.

Åtminstone inom de muslimska kretsar som stöder terrorism har man idag en mycket annorlunda inställning till skymf mot profeten och religionen än inom kristendomen. Till och med att förkasta tron, lämna den eller byta tro kan leda till en dödsdom. Den muslimska världen och dess representanter har själv ett speciellt ansvar för att förändra dylika tolkningar för att inte slutprodukten ska bli terrorism. Ett likadant ansvar har vi kristna – eller vilken som helst annan grupp – när dylika handlingar görs i gruppens namn.

Det är klart att alla muslimer inte är terrorister. De som motsätter sig terrorn kan inte anklagas för dåden. Nu räcker det ändå inte enbart med att upprepa att ”dessa handlingar inte har något att göra med islam”. Man måste också visa på vilket sätt de som utför dem har tolkat islam fel. Bekämpandet av terrorismen måste börjas från sådana tankemönster som den gror ur. Det handlar om en mycket lång och mödosam väg.