Stilla veckans personer kommer oss in på livet

Det är knappt någonstans där människonaturen så oförtäckt och äkta kommer fram som i Bibelns berättelser från stilla veckan. Bland evangeliernas personer finner vi oss själva och i händelserna vår egen tid. Vi behöver inte gå långt för att finna människor som Petrus, Judas, översteprästen eller Pilatus. Mera sällan stöter vi på Maria, Johannes eller Josef från Arimatea, sådana som inte följer med strömmen.

Den allmänna åsikten är skrämmande vacklande och opålitlig. Palmsöndagens folkskaror ropar ”Hosianna!” till kungen för att några dagar senare ropa ”Korsfäst!”. Människan har en naturlig böjelse att i stället för det goda välja det onda. Hon släpper hellre Barabbas fri än Kristus.

I människans värld spelar pengar, politiskt spel och inställsamhet en stor roll. Judas är inte ensam för människans värde mäts också idag i pengar. Priset för Guds Son var futtiga trettio silverpengar, idag säljs människor bakom kulisserna till sexslavar eller så funderar man öppet i samhället vem det lönar sig att ge vård åt och vem inte.

Pilatus är ett exempel på en velig och beräknande ledare. Hans handlande styrs inte av sanningen utan av en strävan att bevara sin popularitet bland folket. Han vågar inte fatta ett rätt beslut.

Petrus åter är ett exempel på en troende med stark tro på sig själv som bittert måste medge sin situation efter att ha förnekat sin Mästare vid kolelden. En Mästare som ser i kärlek på honom och benådar honom och ännu till och med tar honom i tjänst.

Påsken är kristenhetens största högtid. Jesu död på korset såg ut som ett nederlag, men det största nederlaget var den största segern. Det verk som utfördes på korset gjorde uppståndelsen möjlig. Det som förutsades på Bibelns första blad att, ormens huvud skulle krossas, det skedde på korset. Det gamla förbundets offer fick sin fullbordan när Guds lamm, det enda, rena och heliga lammet offrades för mänsklighetens synder på korset.

Stilla veckan avslöjar på ett våldsamt sätt människans ondska, men också Guds kärlek och godhet mot människan. Vi sjunger om att ”det finns kraft i blodet från Golgata” och det får vi uppleva. Mänskligheten kom in i en ny relation med Gud. Synderna kan bli förlåtna. Var och en som tror på korsets budskap får evigt liv som gåva.

På palmsöndagen kom grannbarnen till vår dörr med sitt påskris i utbyte mot godis. Själv är jag inte särskilt förtjust i denna sed, eftersom den påminner mig om de shintoistiska ceremonierna i Japan. Men jag vill inte göra barnen ledsna så därför brukar jag – innan jag ger dem chokladägg och en kristen barntidning – prata lite med dem. Jag frågar om de vet varför vi firar påsk. ”Jesus dog på korset på påsken”, svarade en av flickorna. ”Nå, varför dog den där Jesus?” ”Han hade fiender”, svarade en annan. I år var det en grupp som funderade att Jesus väl föddes under påsken. Inget av barnen nämnde ens uppståndelsen. Det positiva var att barnen ändå på sätt eller annat kopplade ihop påsken med Jesus, men den svaga kunskap i kristendom de hade fick mig allvarligt att fundera på om vi har gjort vad vi kunnat för att barnen skulle ha en möjlighet att komma till Jesus och tro på honom.