Oklarheter kring Jesus i Svenska kyrkan

Svenska kyrkans nyvalda ärkebiskop Antje Jackelén blev på grund av sina oklara offentliga ställningstaganden tvungen att inleda sitt arbete med att klargöra sin åsikt om Jesu unicitet. Hennes förtydligande skrivelse på Svenska kyrkans webbsida visade sig ändå vara mycket oklar. Den svenska teologen Stefan Gustafsson konstaterar att Jackelén förenklar frågeställningen om relationerna mellan olika religioner. Det att religioner möts är enligt Jackelén inte synkretism eller religionssammanblandning, utan ett ömsesidigt berikande om vi är trygga i vår egen tradition. Det som förblir oklart i sammanhanget är den helt avgörande frågan: hur går det när religionernas läror är i oförenlig konflikt med varandra? För sanningens och ärlighetens skull måste man kunna diskutera också detta. Den kristnes tal om Jesus som Guds Son är inte något ”berikande” tillägg till en muslims gudsuppfattning. Enligt islam kan Gud inte ha någon Son.

Ursprungligen kritiserades Jackelén för att hon inte kunde svara klart på frågan om Jesus ger en mera riktig bild av Gud än Muhammed. I sitt ”förtydligande” går hon inte ens som kyrkans nyvalda högsta ledare med på att säja att så är fallet.

I ett annat sammanhang höll Jackelén med om att Jesus säger sig vara sanningen, ”men han säger sig inte vara den enda sanningen”. När hon ombads förtydliga sitt svar påstod hon: ”Alldeles självklart är Jesus vägen, sanningen och livet för oss kristna. Men det begränsar inte Guds vägar med hela skapelsen.” Denna tolkning är på ett avgörande sätt i konflikt med hur de första apostlarna, som Jesus själv hade befullmäktigat, förstod sin Herres undervisning. Med Petrus ord: ”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.” (Apg 4:12) Från Petrus har vi kommit en lång väg till Jackelén, som säger att “självaste treenighetsläran öppnar för att människor som inte känner till Jesus Kristus också kan ha erfarenheter av Gud”. De erfarenheter av det gudomliga som man får utgående från Guds allmänna uppenbarelse är ändå något annat än den verkliga frälsande gemenskapen med Gud som öppnar sig enbart i trosgemenskap med Jesus Kristus.

Det att kyrkans högsta ledning inte kan ge ett klart svar ens på de allra mest grundläggande frågorna om Jesu Kristi person och betydelse är ur kyrkans synvinkel katastrofalt och för dess medlemmars otroligt frustrerande. Så har också många av Svenska kyrkans mest trogna medlemmar redan avgått från dess ledning och verkar idag inom kyrkan helt självständigt, medan andra går ur sin tusenåriga kyrka också till det yttre. Med tanke på den omätliga välsignelse som Svenska kyrkan har medfört för sitt land och genom sitt missionsarbete har fört ut till jordens alla hörn, är den skada som kyrkans nuvarande inriktning orsakar lika omätlig.