Kristi kyrka är mångkulturell

Senaste vecka uppstod en ovanligt hätsk diskussion om mångkulturalism, rasism och invandring. Uppståndelsen började från sannfinländarnas riksdagsman Olli Immonens Facebookinlägg där han kallade mångkulturalism en mardröm och bedyrade att han kämpar ända till slutet ”för en äkta finsk nation”.   Immonens text fördömdes av alla ända upp till statsministern, och de aktivaste medborgarna fick på...

mattikorhonen-palstaSenaste vecka uppstod en ovanligt hätsk diskussion om mångkulturalism, rasism och invandring. Uppståndelsen började från sannfinländarnas riksdagsman Olli Immonens Facebookinlägg där han kallade mångkulturalism en mardröm och bedyrade att han kämpar ända till slutet ”för en äkta finsk nation”.

 

Immonens text fördömdes av alla ända upp till statsministern, och de aktivaste medborgarna fick på ett par dagar till stånd en demonstration med 10 000 deltagare i Helsingfors. På den öppna platsen invid musikhuset demonstrerade man mot rasism och för ett mångkulturellt Finland.

 

Många finländare är säkert på allvar oroade över rasismen och vill försvara våra medmänniskor som kommit till oss långt ifrån. Det är glädjande. Alla kunde ändå inte förbehållslöst förena sig med kampanjen ”Meillä on unelma” (Vi har en dröm). Det var nämligen inte helt klart vad kampanjen var för och vad den var emot.

 

Olika kulturer är en rikedom, men varje kultur har utöver de uppskattade sidorna också skadliga och mörka drag. Även den finländska kulturen. Filosof Lauri Järvilehto påpekar att ”ett kategoriskt tillåtande av alla kulturfenomen är precis lika dumt som att värna om den mystiska enhetskulturen”. (ajattelunammattilainen.fi, 30.7.) Inte vill vi ju i vårt land ha hedersmord eller omskärelse av flickor.

 

Vad menar vi egentligen när vi talar om mångkulturalism? Hur borde Finlands migrationspolitik se ut? De här är svåra och komplicerade frågor. Vad man än anser om dem så är kulturernas mångfald redan här. Jesus ger ett entydigt råd för mötet med en annan människa: älska din nästa som dig själv. Var och en är dyrbar och viktig, oberoende av personens språk, hudfärg eller religion. Hur skulle du själv vilja bli bemött ifall du hade kommit hit från någon främmande kultur?

 

I en ny miljö och mitt i en annorlunda kultur är många invandrare rådlösa och saknar någon som bryr sig om och uppmärksammar dem. En familj som är med i kristen verksamhet bland flyktingar utmanar oss till att tänka: ”När en ensam människa vill söka efter ett sammanhang att höra till, erbjuder vi henne möjligheter att göra det eller går hon sin väg för att söka det någon annanstans?”

 

Utöver omsorg och vänskap har vi kristna ännu mer att erbjuda: evangelium om Jesus, syndares Frälsare. När många muslimländer stängs och säkerhetssituationen i dem gör kristet arbete omöjligt, kommer missionsfältet hit. Är församlingarna och organisationerna vakna? Åtminstone inom kristna organisationer trampar vårt invandrararbete ännu i barnskorna.

 

Enligt Bibeln är Kristi kyrka mångkulturell. Evangelium predikas för alla folk som ett vittnesbörd och sedan kommer slutet. I himlen finns en så stor folkskara att ingen kan räkna den. ”Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk.” (Upp 7:9)