Korruptionen kostar i EU

EU-kommissionen har nyligen publicerat sin första rapport om korruption inom unionen. Resultatet överraskade många. Enligt rapporten kostar korruptionen 120 miljarder euro per år för EU. Det är nästan lika mycket som EU:s egen årliga budget, som år 2013 låg på 150,9 miljarder euro. Enligt den detaljerade rapporten förekommer korruption i många sammanhang. Också EU:s egna medborgare har en dyster syn på hur utbredd korruptionen är. 73 procent tror att mutor och användning av kontakter är det lättaste sättet att erhålla viss offentlig service.

Europaparlamentariker Eija-Riitta Korhola lyfter i sin blogg på webbsidan Seurakuntalainen.fi upp ett märkligt drag i korruptionsrapporten: ”Det speciella i den grundliga rapporten var ändå att den inte alls behandlade EU-institutionen själv. Enligt protokollen fanns det till att börja med ett kapitel som behandlade EU, men det utelämnades senare. Nu undrar vi varför. Jag lyfter fram saken, eftersom jag inte vill att euroskeptikerna ska hinna före. Jag har redan lämnat in en begäran om information till kommissonen.”

Det är bra att saken utreds, för visst skulle det vara verkligen ironiskt, om det också i samband med EU:s egen korruptionsrapport skulle förekomma någon form av korruption. Korholas egen inställning till korruption är klar: ”Det måste råda nolltolerans när det gäller korruption. Den måste alltså tålmodigt skrapas bort på samma sätt som smutsen från båtens botten. Korruption kan förekomma, det är mänskligt, men den måste gallras bort.”

I samband med detta ämne känns Jesu ord mycket aktuella: ”Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen? Och om ni inte varit trogna i fråga om det som tillhör en annan, vem vill då ge er vad som tillhör er?” (Luk. 16)
Vi tänker lätt att det inte spelar så stor roll om en människa är trogen i småsaker, bara man gör rätt i de stora. Jesus lär oss något annat. En nyckel till att förstå ekonomi, ägande och annat är Jesu tanke om att sköta ”en annans” egendom. En gammal kristen lärosats säger att ingenting som vi här i tiden fått att förvalta, sist och slutligen är vårt. Allt är ”till låns”. Den yttersta ägaren till allt är Gud. Det ger en viktig, ny synvinkel i skötseln av olika ärenden.

Inom EU skulle det nu absolut behövas dylika och även andra kristna perspektiv. Inte ens demokratin fungerar, om man inte kopplar den till rätta värderingar. Det här konstaterar också Korhola: ”Demokratin fungerar inte, om vi inte sammankopplar den med hederlighet och rättvisa.”

En självtillräcklig människa har svårt att tro det, men ingenting i livet – i smått och stort – fungerar i slutändan som det borde, om Gud och hans goda vilja utestängs från det.