Gästfrihet utesluter inte sund kritik

Både Gamla och Nya testamentet förpliktar kristna att vara gästfria och älskande i sitt förhållningssätt till invandrare. Bibeln lär oss redan i Moseböckerna: “När en främling bor hos er i ert land, ska ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er ska räknas som infödd hos er. Du ska älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.” “Herren, er Gud – – – älskar främlingen och ger honom mat och kläder. Också ni ska älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.” (3 Mos 19 och 5 Mos 10).

Nya testamentet går ännu mycket längre och utsträcker principen att gälla också eventuella fiender: “Om ni älskar dem som älskar er, ska ni ha tack för det? Även syndare älskar dem som visar dem kärlek. Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, ska ni ha tack för det? Även syndare gör samma sak. Och om ni lånar ut till dem som ni hoppas ska ge tillbaka, ska ni ha tack för det? Även syndare lånar ut till syndare för att få lika tillbaka. Nej, älska era fiender och gör gott och låna ut utan att hoppas få något igen. Då ska er lön bli stor, och ni ska bli den Högstes barn, för han är god mot de otacksamma och onda.”(Luk 6:32–35)

Om en kristen vill följa Bibelns lära, och speciellt Guds egen inställning och hans exempel, kan han inte vara fientligt inställd till människor från främmande folk och språk. Det här innebär ändå inte en naiv och kritiklös inställning till andra religioner och kulturer. Eija-Riitta Korhola skriver vist om invandring i sin blogg (16.9). Hon frågar hur vi kan försäkra oss om att inte backa i fråga om mänskliga rättigheter. Vårt samhälle skyddar barnens och kvinnornas rättigheter och dem kan vi inte pruta på. Hos oss kan man inte forma samhällen där exempelvis sharialag ställs över vårt lands lagar.

“Många har kommit till Europa för att fly från sådana traditioner. Nu får det inte gå så att dessa seder följer efter dem bara för att situationen inte är under kontroll och för att ifall någon ifrågasätter situationen får det en stor grupp människor att vifta med rasismkortet.”

Enligt Korhola ska immigranter inte kallas flyktingar. Immigration ska inte fördömas, men vi måste besluta oss för ifall vi har råd med det och ifall vi har en skyldighet att ge immigranterna ett nytt hemland och betala deras levnadskostnader. “De som vill detta ska själva betala kostnaderna och inte skyffla över dem på våra barn att betala genom att vi tar mera lån. Det värsta är att de som lider av denna okontrollerade situation är de verkliga flyktingarna som fyller kriterierna för flyktingskap och är berättigade till skydd.”

En äkta gästfrihet kan inte utesluta respekten för det egna landets lagar, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, eller exempelvis en kritisk bedömning av islam. En hållbar gästfrihet kräver realism och omdöme.