Enhet förutsätter en gemensam tro

Biskoparna offentliggjorde förra veckan teser om de kristnas enhet. Det är bra att kristna uppmuntras till att söka enhet. Den strävan får aldrig upphöra. Just därför är det också bra att man strävar efter att bevara diskussionskontakten mellan medlemmar som tänker olika inom kyrkan. Jag var också själv med vid kyrkomötet och understödde det initiativ som slutligen ledde till denna kommuniké av biskoparna. Ursprungligen var ändå inte målet med initiativet att få ett biskopsutlåtande, utan ett konkret diskussionsforum mellan dem som tänker olika inom kyrkan.

I dessa offentliggjorda teser från biskoparna tar man tyvärr inte ställning till några av de allra mest centrala frågorna inom kyrkan just nu. En av dessa frågor handlar om vad man kan ha olika åsikt om inom kyrkan och vad man inte kan ha olika åsikt om. Det är enligt både sunt förnuft och Bibelns lära att erkänna att en arbetstagare eller medlem i en kristen kyrka inte kan tro och lära vad som helst om Gud och den kristna tron. Enligt vår lutherska kyrkas egna grundläggande dokument har vår kyrka förbundit sig vid Bibeln och den lutherska bekännelsen, samt vid de tre gammalkyrkliga trosbekännelserna. Bekännelserna strävar inte efter att uttrycka hur olika man inom den kristna kyrkan kan tänka och lära. Tvärtom försöker de uttrycka ett bibliskt minimum som den kristne måste tro på för att man över huvud taget ska veta att det handlar om kristen tro. Om dessa mest centrala lärosatser i Bibeln får eller kan man inte inom en kristen kyrka ha många olika uppfattningar.

För det andra verkar det bakom biskoparnas teser finnas en tanke om att vi kristna trots alla olika övertygelser borde samlas till gemensam gudstjänst. Ifall människors olika övertygelser ändå gäller så centrala saker och är så långt ifrån varandra, att man inte längre gemensamt utgår från att man förbinder sig vid Bibeln och bekännelsen, har tros- och gudstjänstgemenskapen i praktiken redan brustit. Enheten har då inte söndrats av dem som håller fast vid den tro som uttrycks i Bibeln och kyrkans bekännelser, utan av dem som har lämnat den.

En möjlig väg framåt skulle i dessa fall vara att tillåta någon form av personförsamlingar. Det skulle medföra att även de som håller sig till den klassiska kristna tron överallt inom kyrkan skulle ges möjlighet till gudstjänster och kyrklig service. Det är viktigt att hålla fast vid den kristnes rätt att fritt tro och följa sitt till Bibeln bundna samvete.