En evangelists testamente

När Folkmissionens mest kända, långvariga evangelist Matti Kari dog förra söndagen, förlorade många av oss en mångårig vän. Folkmissionen miste för sin del en av de mest trogna förespråkarna för evangelisationsarbetet. Under hela sitt liv som troende betonade Matti Kari att evangeliet ska förmedlas personligen till varje människa. Själv fick han hjälpa många människor att ta de första stegen in på trons väg. Den senaste tiden var han huvudarrangör för de nationella evangelistdagarna och inspirerade på så sätt hundratals andra evangelister i arbetet.

I hans andliga testamente syns nypietismens viktigaste grundvärden. Alltings centrum var Jesu död på korset till försoning för våra synder. Det här var evangelistens huvudbudskap. Det här talade han om för andra ända till sina sista dagar. Varje människa får och ska personligen tro på Jesus. Var och en behöver själv ta emot Jesus som sin personlige Frälsare. Nästan i varje längre diskussion med Matti kom detta upp på nytt. Han ville uppmuntra alla sina arbetskamrater att predika och skriva om Jesus och uppmana människorna att tro på honom.

För Matti Karis del steg denna betoning klart fram ur den tro han själv hade. Hans personliga övertygelse och liv var i linje med hans förkunnelse. Han levde själv ut det som han predikade för andra. För att nypietismen ska ha en framtid, borde den på nytt hitta tillbaka till betoningen av evangelisation. Att vinna människor för Kristus, att betona det personliga troslivet, har alltid varit och kommer alltid att vara nypietismens hjärtljud.

Matti Kari betonade också ständigt gemenskapen mellan troende över gränserna. Själv gjorde han hela sitt andliga livsverk inom Folkmissionen, men hade otaliga vänner inom andra trosriktningar. Han värdesatte och berömde gärna också andra samfunds arbete. En orsak till detta var att han klart såg hur Gud hade anförtrott olika människor olika nådegåvor. Det här var alltid en av hans favoritbetoningar. Var och en borde hitta sin egen nådegåva och sin plats att tjäna enligt den.

Även bönen var viktig för Matti. Han var i tiderna huvudarrangör för den bönekonferens som hålls i Ryttylä. Han fick under hela sitt trosliv också be personligen för andra och fungera som själavårdare för otaliga människor. Matti Kari, som kanske mer än någon annan inom Folkmissionen betonade förbön för sjuka och lidande, dog själv bruten av sjukdom. Vårt sista telefonsamtal stannade i mitt minne. Där konstaterade en man som fått höra dåliga nyheter av läkaren att han gärna skulle leva ännu länge, men att han ”tar emot allt som Gud har bestämt”.

En tro som ödmjukt vilade i Guds händer ledde evangelisten över gränsen. Han är nu hemma och hans livsverk är utfört. Matti Karis positiva andliga testamente fortsätter ändå att påverka Folkmissionen och att tala till oss alla.