Den felande länken inom finländsk kristenhet

Förra veckan hölls i riksdagen en dramatisk diskussion som gällde behandlingen av lagar i anslutning till förändringen av äktenskapslagen. I diskussionen kritiserade sannfinländarnas riksdagsledamot Mika Niikko dem som förde lagförändringarna framåt: “Statsminister Sipilä, utrikesminister Soini, ni är båda bekännande kristna och är helt säkert medvetna om att det är Gud som har gett er denna viktiga uppgift just för denna tid. Var finns er gudsfruktan? Var finns rötterna till er tro – i människors åsikter eller i Guds ord?”

Niikko påminde dem att ingenting skulle ha hindrat ministrarna att till riksdagen föra enbart sådana lagar som de anser vara rätta. Nu fördes lagförändringarna vidare, fastän den avgörande bedömningen hur barnen påverkas saknas i förändringsförslagen. Dessutom samlade medborgarinitiativet för ett bevarande av den nuvarande äktenskapslagen nyligen över 100 000 namn och kommer upp till behandling i riksdagen.

I ljuset av detta skulle det inte funnits skäl att föra lagförändringarna vidare. När en kristen röstar på en bekännande kristen politiker, är det naturligt att han har rätt att anta att politikern konsekvent följer sin övertygelse i den politik han för, speciellt i så kallade värdefrågor.

Detta väcker frågan om den felande länken inom finländsk kristenhet. Den märks också i många andra frågor än äktenskapslagen. Den felande länken är denna: en kristen är kallad, inte enbart att tala om sin tro och ta ställning utgående från den, utan också att i praktiken följa den i sitt liv och sin verksamhet. Oberoende av följderna.

Tyvärr är inte en enda kristen alltid helt konsekvent i sitt liv. Vi borde ändå uppmuntra varandra att följa vår övertygelse också i våra praktiska beslut. Både i samhället och i kyrkan finns det alldeles för många situationer där man handlar enligt principen “jag tänker själv annorlunda i denna fråga, men jag måste nu ändå handla så här”. Så försöker man undvika negativa följder. Ett dylikt tillvägagångssätt går ändå emot mycket av Nya testamentets undervisning. Man får inte heller glömma att våra verkliga värderingar syns konkret just i de val vi gör i det egna livet. Samtidigt som vi gläder oss över de många bekännande kristna som sitter på synliga poster i samhället, borde alla kristna be för dem och stöda dem.

En viktig seger

Riksdagsledamot Jutta Urpilainen (SDP) valde förra söndagen årets kristna bok och segern gick till boken Ystäväni Seija – kutsumuksena Afganistan (ung. Min vän Seija – Afghanistan som kallelse) utgiven av förlaget Uusi Tie, som berättar om en kristen martyr. Författare är Jukka Sariola. Boken vann också alla publikomröstningar. Bokens framgång är större och viktigare än vi kanske förstår. Den berättar om hur tron på Jesus och ett liv som verkligen levs för Gud fortfarande idag talar till en bred publik över alla gränser.