De ensamma är en utmaning för oss kristna

Ensamheten är ett stort och allvarligt problem i Finland. Det har redan länge talats om de äldres ensamhet. Nu talas det också om ensamhet hos dem som är medelålders, unga och barn. All ensamhet är hjärtskärande, men ett barns ensamhet är kanske det mest hjärtskärande av allt. Den kan också få allvarliga följder för resten av livet.

Ensamheten är kopplad till många andra problem som depression, svag självkänsla och sömnstörningar. I Finland har man allt mer börjat forska i ensamhet och uppmärksamma den. Men ännu finns det mycket att göra i ett land där tiotusentals människor upplever en så kallad ”bottenlös ensamhet”.

Ensamheten utmanar oss kristna på ett särskilt sätt. Fastän vi som kristna har olika social kompetens, kan vi alla bli bättre på att i vårt eget liv uppmärksamma dem som riskerar bli ensamma. Ibland lönar det sig att blanda om i kända mönster och stanna upp och samtala och lära känna någon man inte tidigare känt.

Nyligen kom ett gripande faktaprogram på tv som handlade om ensamhet (MTV.doc Yksinäisyyden yllättämät, ung. Överrumplad av ensamheten) och där berättade en pensionär hur hans enda längre samtal på flera månader skedde på en bänk i en varuhuskorridor med en tidigare obekant man. Den andra som programmet handlade om var en 11-årig mobbad flicka som blivit lämnad ensam och hur hon, efter att hon bytt skola, fick tröst när några elever lät henne komma med i gemenskapen.

Vi kan alla lära oss medmänsklighet. Vi kristna har redan olika bibelgrupper, gudstjänstgemenskaper och församlingar som erbjuder ett naturligt sammanhang för många människor att finna djup och livslång vänskap. Till dessa kan man också försöka få med nya människor. En man som insjuknat i cancer berättade hur betydelsefullt det var för honom att fyra av bibelgruppens sex män hade gått igenom samma sjukdom. De förstod vad han talade om. Ett ömsesidigt delande och förbön var till stor tröst.

Kristna har från första början levt i olika former av kollektiv och strävat efter att bry sig om varandra, bära varandras bördor. Enligt Bibeln är det viktiga inte bara de religiösa förrättningarna och läran, utan ”att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.” (Jak 1:27) En alldeles speciell möjlighet att bekämpa ensamheten är det som kallas vänskapsevangelisation. Det handlar inte om en sådan vänskap där den enda avsikten är att tala om evangeliet, utan en äkta omsorg som inte på ett onaturligt sätt utestänger att man också delar det som är det allra dyrbaraste.

Ett oräkneligt antal människor har hört om den allra bästa vännen av någon av sina vänner som verkligen brydde sig om henne. Vi får be om uppmärksamhet och en rätt känslighet av honom som vill ”ge de ensamma ett hem” (Ps 68:7).