Barns frågor om Gud är naturliga
Enligt en artikel i tidningen Helsingin Sanomat den 7 februari förbryllar barnens frågor om Gud de finländska hemmen. Barns religiösa fostran väcker enligt artikeln många frågor och frågor som hör till religion ger också sekulariserade finländska hem något att fundera på, fastän man i hemmen ger allt mindre kristen fostran.
Barns religiösa frågor borde inte göra någon förbryllad. De är helt naturliga. Enligt nya undersökningar inom kognitiv religionsvetenskap är barn ”av födelsen religiösa”. Fastän ingen skulle uppfostra dem till det, ställer de av naturen religiösa frågor, frågor om Gud. En av vår tids vanföreställningar är att om man skulle sluta med religiös fostran av barn och upphöra med religionsundervisning i skolan, skulle religionen försvinna och människan sluta vara religiös.
Människan slutar aldrig att vara religiös. Det är helt onaturligt att en människa som föds på den här planeten inte någon gång skulle fundera över de så kallade yttersta frågorna. Tapio Puolimatka redogör i sin nya bok ”Viisauden ja tiedon aarteet Kristuksessa” (ung. Vishetens och kunskapens skatter i Kristus) för filosofen John Grays tänkande. Enligt Gray är vår tids religionslöshet bara skenbar. När nutidsmänniskan förkastar religionen, blir resultatet att hon påverkad av detta förkastande tar till sig olika ersättningar för religiositeten. Nutidsmänniskans oförmåga att känna igen sin egen religiositet beror på att hon har avvisat den från sitt medvetande. En människa som lever i ett sådant avvisande blir förbryllad när hennes barn börjar fråga om Gud.
I tidningsartikeln intervjuades Kati Niemelä, docenten i religionspedagogig vid Helsingfors universitet och enligt henne ”är det viktigt att barnet fostras till att förstå religioner. Religionsläskunnighet är allmänbildning.” Det här är sant. Men det finns ett ännu viktigare skäl att ta barns frågor om Gud på allvar och se till att barnet får en sund och sanningsenlig religiös fostran. Religiösa frågor är i grund och botten sanningsfrågor. Ingen kan undvika dem i det oändliga. Vi alla ger, antingen medvetet och genomtänkt eller omedvetet och ogenomtänkt, någon form av svar på livets yttersta frågor. Det är en del av att vara människa.
Det är omöjligt att vara människa och helt undvika dessa frågor. Själva existensen ställer oss frågor. Det att vi är skapade tvingar oss att fundera över varifrån vi har kommit, varför vi är här, vad som händer efter döden, hurdan Gud är, vem är jag själv egentligen och hurdant är ett gott liv? Redan filosofen Sokrates visste att ”ett outforskat liv är inte värt att leva”. Alla barn som föds nu och i framtiden ställer frågor om Gud.
Det avgörande är hurdana svar de erbjuds. Om Gud, liksom om allt annat, kan man tala sanning eller lögn. Varje barn har rätt att höra sanningen om Gud och inte bara vanföreställningar.