Har tiden kommit för ett växande samarbete väckelseorganisationerna emellan?

I förra numret av tidningen Uusi Tie berättade Lauri Vartiainen, den nya verksamhetsledaren för stiftelsen för Finlands Bibelinstitut (Suomen Raamattuopisto), och pastor Juhana Tarvainen, ny ledare för det inhemska arbetet inom Sley (finska evangeliföreningen) att det finns predikanter som tidvis tjänar vid evenemang inom båda rörelserna. Tarvanainen betonade också att man har samarbetat inom ungdoms- och studentarbetet. Även en del av dessa rörelsers arbetare har under sina verksamhetsår fungerat inom flera olika organisationer.

För den yngre väckelsekristna generationen är dessa nyheter ingen överraskning. Man konstaterade i panelen på en konferens som Bibelinstitutet arrangerade i höst att ingen under 40 år förstår vad man talar om ifall man starkt börjar betona dessa väckelserörelsers olikheter.

Lauri Vartiainen ser mycket gemensamt inom den evangeliska rörelsen och det nypietistiska Bibelinstitutets teologi: betoningen av nåden, korsets teologi, betoningen av Bibeln som Guds ord, vikten av en personlig tro och ett trosliv samt dopets och nattvardens betydelse. Utöver de nypietistiska och evangeliska rörelserna står också vissa laestadianska rörelser teologiskt-andligt på samma linje. Åtta finska väckelserörelser har ju samarbetat ända sedan 1988 inom Teologiska institutet i Finlands (Suomen Teologinen Instituutti, STI). Orsaken till att rörelserna närmar sig varandra är klar. Den egentliga teologiska klyftan inom finländsk kristenhet har inte på länge legat där den låg när dessa rörelser föddes. Klyftan inom kyrkan är nu mycket djupare och mer omfattande. Den går mellan dem som förbinder sig vid Bibeln och bekännelserna och dem som inte förbinder sig varken när det gäller utformningen av läran eller etiken. Vad gäller denna klyfta står alla som stöder STI och övriga nämnda väckelserörelser på samma sida. Många unga och unga vuxna inser att de delar en dylik klassisk trosuppfattning och söker sig därför till dessa rörelser.

Det återstår att se ifall denna situation i framtiden leder till ett ökat samarbete mellan väckelserörelserna eller ifall det uppkommer nya skiljelinjer. I varje fall finns det knappast någon återvändo till de starka skiljelinjerna mellan rörelserna. Utmaningarna för evangelisationsarbetet, det kristna undervisningsarbetet och missionsarbetet i Finland är nu så stora att alla krafter och all vishet behövs inom detta arbete för att nå ut till människorna och undervisa dem.

Väckelserörelserna skulle också behöva mera solidaritet sinsemellan. Ifall någon rörelse diskrimineras inom kyrkan eller samhället, borde de andra försvara den offentligt. För att uttrycka en sådan solidaritet behövs den styrka som ligger i att man tillsammans står upp för saken, något som rörelserna inte har var för sig. Bland väckelsekristna i landet finns det idag en stor beredskap för ett ökat samarbete. Många rör sig redan nu på olika rörelsers evenemang och stöder flera olika rörelsers arbete samtidigt.