Vi har alla dåligt minne andligt sett

Denna vecka firas minnesveckan på initiativ av Alzheimer Centralförbundet. Under minnesveckan betonas de minnessjukas och deras närståendes rätt till ett bra liv där människovärdet respekteras. I Finland finns omkring 193 000 personer som insjuknat i någon minnessjukdom och flera församlingar på olika håll i Finland firade förra söndagen en minnesmässa.

Sjukhusteolog Tuija Kivikoski skriver i MEMO, medlemstidningen för Finlands minnesspecialister rf, om betydelsen av en tro för den minnessjukas liv. Kivikoski, som forskat i minnessjukas andlighet, säger att andligheten är en resurs för den minnessjuka: “En traditionell religiositet aktiveras ofta när människan åldras. Andlighetens betydelse accentueras när livets motgångar och sjukdom överraskar. En tro som är en integrerad del av en själv påverkar förmågan att klara sig och lösa problem.” Hon konstaterar att religionen kan skapa betydelser för det egna livet och så bli en kraftkälla för människan. “Värderingar och världsåskådning är en oskiljaktig del av människans person och hennes livshistoria. En positiv och trygg tro utgör en resurs i livets kriser … Ännu när döden närmar sig och man övergår till palliativ vård får den minnessjuka trygghet av andligheten.”

Bibeln talar mycket om att minnas. Alla människor uppmanas att komma ihåg sitt eget ursprung: “Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar, innan de onda dagarna kommer och de år då du ska säga: ‘De ger mig ingen glädje.’” (Pred 12:1) Bibeln är inte en livsförnekande bok, men den är absolut sanningsenlig. Så sägs det också i Predikaren, som vi citerade ovan: “Gläd dig, du yngling, i din ungdom, låt ditt hjärta glädjas i din ungdoms dagar. Vandra ditt hjärtas vägar, följ det dina ögon ser. Men vet att för allt detta kommer Gud att döma dig.” (Pred 11:9)

Vi har alla andligt sett mycket dåligt minne. I västvärlden har vi redan länge levt i en tid där stora folkgrupper drabbats av andlig minnesförlust. Människorna kommer inte längre ihåg vem som har skapat dem. De kommer inte ihåg att tacka honom för det dagliga livets gåva och brödet. Människan kommer inte ihåg att hon är en syndare som har ett ständigt behov av att bekänna sin synd inför Gud och ta emot förlåtelse tack vare Jesu Kristi försoningsverk. De har glömt hur högt priset var som Jesus betalade för oss alla.

Dessutom glömmer man vart vi alla är på väg. Som ansvariga inför Gud glömmer vi att vi varje dag kommer närmare den yttersta domen när alla våra tankar, ord och handlingar vägs. Kristnas uppgift är att genom sina böner, sin livsstil och sitt tal vara till hjälp för sin nästa för att allas andliga minne ska återställas och fungera ända till slutet. Med vilken inställning denna uppgift ska skötas beskrivs passande i Tuija Kivikoskis artikel: “Eftersom allt som har att göra med tro och övertygelse är mycket personligt och känsligt, måsta man tala om det på ett finkänsligt sätt. Å andra sidan kan en för stor försiktighet och finkänslighet ibland till och med bli ett hinder för att kunna hjälpa.”