Känn igen dina avgudar

Den anglikanska kyrkans ärkebiskop William Temple (1881–1944) sägs ha sagt: ”Din religion är vad du gör i din ensamhet.”

Temple förklarar sitt gåtfulla uttalande med att fråga vad ditt sinne är inriktat på när du inte behöver tänka på något. Vad tänker du på när du inte är på jobb eller sköter dina sysslor, utan till exempel väntar på din vän i ett gathörn och inte har annat att tänka på? Vad riktar sig ditt sinne vanligtvis och ständigt in på? Vad är det du helst fantiserar och drömmer om när du är ensam?

Om du stannar upp en stund för att tänka, kommer du säkert på en eller två saker som är mer framträdande än andra. Kanske det för dig är ditt arbete. Du funderar på hur du kunde nå större framgång i arbetslivet. Eller så är det något materiellt: en ny bil, ett nytt hem eller ny inredning. För någon är det en hobby, sex, resande eller de egna barnen som är nummer ett. Du tänker på dem för att du tror att de ger dig lycka eller för att du är rädd för att om de försvinner, så förlorar du också lyckan.

Vi kanske tänker att det här är helt naturligt och harmlöst. Men Temple tillägger bestämt: ”Det är din gud.” Det som ditt sinne spontant alltid riktar in sig på, är din gud. Det från vilket du i grund och botten söker trygghet, tröst, lycka, hjälp och mening i livet.

”Ett ögonblick!” kanske vi påpekar. ”Jag tillber inga avgudar.” Men avgudadyrkan är inte bara att tjäna andra religioners gudar. Och inte är det enbart ett brott mot Guds bud. Det är när hjärtat fäster sig vid något annat än vid den ende sanne Guden. ”En Gud kallas det, som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd tar sin tillflykt till” lär Martin Luther i sin förklaring av de tio budorden.

Temple och Luther lär inte att vi inte får tänka på något annat än Gud. I Kristenhetens historia har det också förekommit riktningar som hävdat att den här synliga världen egentligen inte har någon betydelse.

Arbete, familj, egendom och hobbyer är Guds goda gåvor, men vi måste se dem uttryckligen som gåvor, inte som gudar. I den här världen ska vi tjäna varandra med det vi har fått. Våra goda gärningar hör till vår nästa, vårt hjärta hör till Gud.

Var och en har sina egna konkurrerande gudar. Därför är frågan: vad gör vi med dem? För det första måste de identifieras. William Temples yttrande fungerar här som ett bra test. Avgudarna kan avslöjas också när vi granskar hur vi använder våra pengar och vår tid. Semestertider ger oss en fin möjlighet att granska det egna hjärtats riktning.

Här i tiden kommer vi aldrig helt fri från avgudarna. Om och om igen märker vi hur vi förtröstar på något annat än Bibelns Gud. Men vi får komma med detta på nytt och på nytt inför honom. Vi får bekänna att vi syndat och tro våra synder förlåtna för Jesu kors skull.

Det som vi matar oss själva med, påverkar vår tankevärld och vårt hjärtas inställningar. Ifall vi matar oss själva med Guds ord och kommer med i församlingens gemenskap, förstår vi bättre Guds verklighet. När hans nåd blir kär för oss, kan vi inte låta bli att fästa vårt hjärta vid honom.