Homofrågan delar kyrkan

Ärkebiskop Kari Mäkinen gläder sig av hela hjärtat över att den könsneutrala äktenskapslagstiftningen går framåt. Samtidigt pågår de konservativa kristnas massutträde ur kyrkan uttryckligen på grund av ärkebiskopens ställningstaganden.
Ärkebiskopen verkar mitt i sin glädje och sina gratulationer ha glömt löftet i prästeden att hålla sig till Guds ord och rätt förkunna det. Glömt är också löftet att inte offentligt förkunna eller sprida eller hemligt främja eller hylla läror som strider mot Bibeln. Enligt Bibelns entydiga lära är och förblir det en synd att leva i ett homosexuellt förhållande.

Ska biskopen glädja sig över och gratulera människor för att de i sina liv bryter mot Guds tydliga vilja? Borde inte biskopen vara bekymrad över dem som avviker från Guds vilja? En dylik oro har i Finland uttryckts av biskoparna i katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan och i Missionsstiftet. Det av Gud i skapelseordningen instiftade och av Herren Jesus bekräftade äktenskapet är och förblir till tidens slut ett förbund mellan en man och en kvinna. Olika varianter av det (makarna av samma kön, flera än en make/maka och så vidare) är inte verkliga, av Gud instiftade äktenskap fastän man skulle kalla dem så.

En präst som är Bibeln trogen kan aldrig viga eller välsigna ett homopar. I denna situation har biskop Seppo Häkkinen, som företräder den traditionella äktenskapssynen, och biskop Björn Vikström, som förespråkar homoäktenskap, kommit med en gemensam appell om att bevara kyrkans enhet. Detta trots att biskoparna är oeniga i homofrågan. Fastän man kan glädja sig över Häkkinens stöd till det traditionella äktenskapet, kan man inte bygga kyrkans enhet oberoende av synen på homosexualitet. Olika åsikter i denna fråga avslöjar oenighet också när det gäller uppfattningen om människan, synden, Bibeln och slutligen också frälsningsfrågan.

Ifall man vill bygga en sann enhet inom kyrkan, måste man beakta orden i Jesu stora enhetsbön: ”Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning.” En äkta enhet föds endast när man tillsammans förbinder sig vid Bibelns lära. När man undervisar om homosexualitet och äktenskap tvärtemot vad evangeliet lär, är den kyrkliga enheten redan splittrad. En kristen får inte passivt anpassa sig till en felaktig lära. Det varnar både Bibeln och vår kyrkas bekännelseskrifter allvarligt för. På den vägen förlorar man slutligen också sin egen tro.

Kyrkans officiella lära och vår kyrkas grund är fortfarande Bibeln och den till Bibeln förbundna lutherska bekännelsen. Därför är det inte nödvändigt att gå ur kyrkan. För dem som håller sig till den traditionella äktenskapssynen och andra bibliska läror är det viktigt att förstå att Bibeln och kyrkans bekännelse är på deras sida. Det är de andra som avvikit från dem. Men varje kristen, både medlemmar i folkkyrkan och de som gått ur den, ska aktivt söka sin väg till sådana andliga sammanhang och gudstjänster där ”evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas”, som vår kyrkas bekännelse säger.

Fastän den världsliga lagen skulle förvrängas, har vi fortfarande bland oss Guds oförvrängda lag och det rena, absoluta evangeliet, som förkunnar Guds absoluta förlåtelse för alla som ångrar sina synder – både homosexuella och heterosexuella. Evangeliet kan också rikta upp allas våra liv på nytt till att följa Guds vilja. Det kristna äktenskaps- och familjearbetet har aldrig varit viktigare än idag.