Den ingermanländska kyrkan växer
Förra veckoslutet fick vi i Ryttylä höra många goda och uppmuntrande nyheter under en konferens för den ingermanländska kyrkans samarbetsorganisationer. Ingermanlands kyrka har de senaste åren fått se en positiv utveckling på flera områden. Man kan bekanta sig med arbetet på kyrkans nya finskspråkiga webbsidor: www.inkerinkirkko.fi.
Det har skett tillväxt inom barn- och ungdomsarbetet och nya församlingar har fötts och byggts upp. Inom kyrkan har man också klart börjat bära ansvar för missionsarbetet som nu görs också utanför landets gränser. I allt detta har man upplevt Guds välsignelse och ledning. Mycket betydelsefullt är det att man i den 400 år gamla kyrkan fortfarande läromässigt och i praktiken har förbundit sig vid Bibeln och bekännelsen. Det ger liv, djup och kraft i kyrkans prästers och arbetares förkunnelse, vilket inte kan bära annat än god frukt.
Under de kommande åren fokuserar man på bibelundervisning och på att nå ut till människorna. Som arbetsfält är Ryssland naturligtvis enormt, men idag står dörrarna öppna för ett mångsidigt och fruktbärande arbete. Detta är fallet till exempel i Sankt Petersburg, varifrån Sankta Maria församlings kyrkoherde Mihail Ivanov kom med goda nyheter. Deltagarantalet i gudstjänster och andra möten har vuxit och man möter ständigt nya människor med evangeliet. Fastän hela Ingermanlands kyrka har välsignats med många begåvade unga präster och andra arbetare, har man hela tiden också starkt betonat lekmännens ansvarstagande. Här ligger helt klart en av hemligheterna bakom den ingermanländska kyrkans tillväxt.
Utländska missionärer är fortfarande mycket välkomna med i arbetsgemenskapen i Ingermanlands kyrka, men man kan även tjäna kyrkan i många praktiska uppgifter härifrån Finland, vilket kyrkans prosterikoordinator Jukka Paananen upprepade gånger betonade i Ryttylä. Kyrkan har i sig själv ett brett kunnande, men det finns verkligen mycket arbete att göra och därför välkomnar man gärna hjälp av olika slag.
Den ingermanländska kyrkan har unik erfarenhet både av storstadsarbete, som i Sankt Petersburg, och av arbete på den glest befolkade landsbygden. Kyrkans insats inom biståndsarbete och diakoni växer hela tiden. Behoven är naturligtvis enorma i ett land som är så stort som Ryssland. Det goda diakonala arbete som kyrkan gör har i flera sammanhang fått erkänsla också från ryska myndigheter, som man numera samarbetar med på flera orter. Staten håller också på att återbörda ett antal kyrkobyggnader till kyrkan.
Flera av dem som länge innehaft ansvarspositioner inom Ingermanlands kyrka konstaterade i Ryttylä att kyrkan under de senaste åren har genomgått en fantastisk utveckling. Om den står fast på Guds ords grund, kommer dess betydelse under kommande årtionden att vara mycket stor, både i Ryssland och utanför landets gränser. Nu är den rätta tiden att stöda den ingermanländska kyrkan med en tjänares sinne, inte med lärarens. Ingermanlands kyrka skulle själv ha mycket att lära ut åt västvärldens lutherska kyrkor. Den kunde lära oss hur man håller fast vid Guds ord och gör ett växande arbete med knappa resurser.