Evangeliets röst får inte tystna

När evangeliet förvrids eller helt fattas får det tre allvarliga följder. Synen på Gud, på människan och på relationen mellan Gud och människan förvrids. Det är alltså inte alls märkligt att aposteln Paulus och andra skribenter i Nya testamentet så starkt ivrar för att evangeliet ska förstås och förkunnas på ett rätt sätt.

I den kristna tron är evangeliet vår dyrbaraste skatt. I sitt brev till Korinterna definierar Paulus noggrant vad evangeliet egentligen handlar om: ”Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och som ni står fasta i. Genom evangeliet blir ni frälsta, om ni håller fast vid ordet som jag förkunnade. Annars var det ingen mening med att ni kom till tro. Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.” (kapitel 15)

Evangeliet handlar alltså om Jesu Kristi död och uppståndelse. Utan Jesu försoningsverk, vår frälsning, finns det inget evangelium. Evangeliet är inte vilken god nyhet som helst. Det är så klart att det begripligt kan förkunnas för andra. Det kan tas emot. Man kan medvetet hålla fast vid det i just den form som det har förkunnats. Paulus var så säker på det evangelium han förkunnat att han till och med dristar sig att varna: ”Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse.” (Gal 1)

När vi tänker på hur allvarligt Paulus och de andra i Nya testamentet förhåller sig till evangeliet, är det förvånande hur ofta man hör vanliga kristna på olika håll i Finland klaga på hur lite det rena evangeliet längre förkunnas. I predikningar, kristna tal och böcker behandlas enligt dessa församlingsbor många andra saker, men alltför sällan förkunnas ett det klara evangeliet. Teologie- och filosofiedoktor Uuras Saarnivaara, som under sin tid utbildade många predikanter och teologer, sade ofta till sina teologstudenter att man aldrig får hålla en kristen undervisning eller predikan utan att samtidigt förkunna evangelium.

Enligt de lutherska bekännelseskrifterna innebär evangelium i vidare bemärkelse hela Nya testamentets undervisning. Men i dess begränsade, egentliga bemärkelse innebär det budskapet om syndernas förlåtelse i Jesus Kristus. Låt oss be att denna evangeliets röst aldrig tystnar bland oss. Då – och endast då – bevaras bland oss en rätt uppfattning om Gud, människan och en rätt relation mellan dessa två.