Vem behöver tacksamhet?

Förra söndagen talade man i våra kyrkor om tacksamhet. Gud behöver i och för sig inte vårt tack. Det är vi som behöver kunna tacka honom. Varför? Först då ser vi vårt liv på rätt sätt. Gud är den som gett oss livet som gåva. Inte en enda människa på jorden har skapat sig själv. Ingen har heller fötts av en slump eller av misstag.

Sekulariserade samhällen är fulla av människor som inte tackar Gud, eftersom de inte tror på honom. De anser att livet har skapat sig självt. Världsalltet har uppkommit av en slump, av sig själv. Man uttrycker kanske inte saken precis med dessa ord, men så måste det vara. Om det inte finns en Skapare, måste allt ha fötts av sig själv.

Den första trosartikeln som den kristne tror på är skapelsen. Livet och hela existensen har vi fått som gåva av Gud. Därför är det naturligt att människan tackar Gud. När man har fått livet som gåva och i och med det också många mindre gåvor, skulle det vara onaturligt att inte tacka Gud. Det skulle vara onaturligt att bara leva sitt liv som om livets givare inte skulle finnas. När man ens för ett ögonblick stannar upp för att se vad man har fått, föds tacksamheten naturligt. Enligt aposteln Paulus är de första tecknen på avfall från den kristna tron otacksamhet och bristande respekt för Gud. (Rom. 1)

Utöver själva livets gåva har vi naturligtvis också mycket annat att tacka för: framför allt Jesu verk för att frälsa oss. När Kristus med sin död på korset betalar vår syndaskuld och försonar oss med Gud, är detta för den kristne en evig anledning till tacksamhet. Tacksamheten föds inte enbart från en känsla av tacksamhet, utan från att man ser verkligheten.

—

I församlingsvalet lönar det sig att höra sig för om övertygelsen

Nu i församlingsvalstider har det överraskande ofta betonats att kandidaterna inte skulle behöva ha någon kristen övertygelse. Det här är verkligen märkligt. Vad vore naturligare än att den som strävar efter att bli beslutsfattare i en kristen församling har en kristen övertygelse? I många sammanhang har det också betonats att man inte på något sätt kan mäta en kristen övertygelse. Också det här låter mycket egendomligt. Kan man inte till exempel fråga om den?

Man ställer upp i församlingsvalet för ett offentligt, inte hemligt, uppdrag. Den intelligente väljaren vill säkert veta vad hans eller hennes kandidat tror på och tänker om olika saker. Vilka ärenden tänker kandidaten arbeta för ifall han eller hon blir vald. Vem vill rösta i blindo? Den kristna tron ska inte uppfattas så mystisk att man inte kan diskutera den eller så att ingen längre kan ta reda på vad den innebär och vad den förpliktar till. En församlingsvalskandidat borde fortfarande vara känd för sin kristna övertygelse. Och det är fortfarande helt naturligt att fråga kandidaten om denna övertygelse.