Känslorna räcker inte som grund

Sveriges nyvalda kultur-, demokrati- och samfundsminister Alice Bah Kuhnke har frimodigt lyft fram sin tro på Jesus. Gensvaren har inte låtit vänta på sig. Kuhnke berättar för tidningen Dagen: ”Jag får aldrig så många hatbrev som när jag säger att jag är kristen. Är inte det intressant? Och då är jag ändå både svart och…

Sveriges nyvalda kultur-, demokrati- och samfundsminister Alice Bah Kuhnke har frimodigt lyft fram sin tro på Jesus. Gensvaren har inte låtit vänta på sig. Kuhnke berättar för tidningen Dagen: ”Jag får aldrig så många hatbrev som när jag säger att jag är kristen. Är inte det intressant? Och då är jag ändå både svart och kvinna.” Toleransen är ofta väldigt selektiv.

Kuhnke säger också andra intressanta saker i intervjun. När hon får frågan hur mycket av hennes tro grundar sig på den intellektuella sidan och hur mycket den grundar sig på känslor, svarar Kuhnke: ”Idag är det känslor till 99 procent, jag känner det här i hela min kropp. Sedan tycker jag också om att diskutera hur tron förverkligas i praktiken och även intellektuellt begrunda den.” Det skulle naturligtvis vara rätt onaturligt med en tro som aldrig orsakar några känslor. Men kan den kristna tron till 99 procent grunda sig på känsla?

Vad händer med en sådan tro när man möter det som vissa kristna tidigare kallade ”själens mörka natt”? När ens egen och andras syndfullhet hotar att dra undan mattan under fötterna på all förtröstan på Guds kärlek, godhet och löften. Måste vi inte i många livssituationer tvärtemot våra känslor och erfarenheter lita på att vi har den grund som behövs för att tro och att Gud ändå trots allt håller sina löften?

Än hur handlar vi i etiska frågor? Ifall vi skulle följa enbart våra känslor, skulle vi då inte bryta mot Gud och nästan ännu mer än nu? Kunde till exempel en enda människorelation upprätthållas ifall den till 99 procent skulle grunda sig på känslor? Man måste också fråga sig hur man bemöter tidsandan? Ibland får en kristen känna av hur kalla, kristendomsfientliga vindar blåser rakt i ansiktet på en. Då behövs en hållbar övertygelse för att orka hålla fast vid det som man vet är sant och rätt.

Som kristen kan man bli tvungen att möta också intellektuella tvivel och många slags motargument mot Bibeln och tron. Som svar på dem räcker inte en bra känsla. Man måste ha tillräckligt trovärdiga intellektuella svar, för att få sinnesro och kunna bevara sin övertygelse. Det är svårt att förstå hur en tro, som till 99 procent grundar sig på känsla, skulle hålla ens till nästa morgon. Men en tro som litar på Guds löften och Kristi nåd kan hålla ända in i döden

Den kristna tron kan inte existera utan att man håller vissa saker för sant. Tron följs också alltid av en lydnad mot Bibelns lära. Tron påverkar absolut också människans känsloliv. Ändå är tron mera än ett försanthållande, lydnad eller en känsla. Den är framför allt en verklig gemenskap med Jesus Kristus som dog på korset och som uppstod från de döda.